Avlägsna stjärnor styr oss med osynlig tråd,
de lockar våra tankar, låter hjärtan brusa
Var finns du nu, min stjärna, ge mig råd
att sjunga havets dån och sinnena berusa

Tvåhornat silvermåne sliter Jordens vatten
med kraften onåbar för vildast fantasi
Men även nödgar jama den trånsjuka katten
och driver människor att skriva poesi

När fattar vi att allting kopplat samman
och styrs av obarmhärtig världens harmoni
i vilken allt är inte bara fröjd och gamman
men inbegripen krigets grymma symfoni

Naturens alster vackra, skog som hagen
Snötäckta berg, vildmark och fågelskri
Jordklotet vrider tungt gravida magen
Det var, det är och det ska också bli.