... är ju inte precis
det som är det fundament
vår strafflagstiftning vilar på ...

Men under de senaste
trettio åren
har bevis ersatts av 
fördomar, rykten 
och det så kallade
av det samlade antalet
presumerade sanningsfaktoral ...

Idag ser polisens utredare
en misstänkt person
som skyldig
om det finns
tillräckligt med rättsfakta
för att kunna väcka åtal ...

Syfte och motiv
saknar i stort som smått 
all den vederbörliga relevans
de tillsammans med 
andra bakomliggande rättsfakta
i den rättskedja åklagaren har
att ta hänsyn till,
vilket de borde ha
och enligt lagens grunder
har statsfästs att de så ska ...

Det skrämmer mig
när jag får höra talas om
någon som 
misstänks, utreds, åtalas
för att sedan fällas i domstol
trots att det är så uppenbart
att den enda anledningen är
den att utredningen 
eller rättare benämnt
mer och exakt bestämt
förundersökningen
valt att stanna vid och nöja sig med
det som gör att åtal kan väckas ...

Åtal som om utredningen
fullföljts utifrån det underlag
som polisen fått till sig
skulle ha medfört att 
den åtalade istället 
fått vara vittne 
för åklagarens talan
mot dem som verkligen
är de som är skyldiga ...

Men om förundersökningar
skulle gå till 
så som jag vill
och som lagen egentligen föreskriver
så skulle en hel del bakomliggande
brottsgenererande element i samhället
kunna stoppas helt
och ett större antal oskyldiga offer,

vilka åtalas för att polisens statistik
vad avser lösta brott 
ska stämma överens
med aktuell anslagspolitik
i såväl teori som praktik ...,

... än du ens kan föreställa dig
skulle frias så som de borde
och inte fällas för någonting
de egentligen inte gjorde ...

Ty de större bakomliggande
verkligt kriminella 
vilka borde ha åtalats 
och dömts i domstol
blir till case 
vars meriterande fällande domar
ej meriterar de vanliga
lokala utredarnas karriärer ...

Nej sådana case
samlas hos någon 
som redan befinner sig
i en maktposition
och eller mer potentiell
karriärsituation ...

... Vilket inte någonstans
i statistiken 
vare sig teorin eller praktiken
hjälper till att bidra till
att uppfylla det som tarvas
för att stämma överens 
med den lokala anslagspolitiken ...

Stilla undran jag har
är den ...

- Vem får media och journalistiken
att granska denna kultur?

- Vem vågar väcka debatten
och ifrågasätta bristen på rättssäkerhet?

- Finns det överhuvud taget någon
som alls bryr sig om 
om den som är skyldig åker fast eller ej?

- Eller är det väsentligaste
att spara på utredningskostnader
och få till
den uppklarandegrad i statistiken
som de anslagsäskande
önskar och för sina egna ändamål vill?

Här har väl Josefsson någonting 
som borde vara intressant att gräva i
och belysa?

Finns allt för många oskyldiga
vars liv för statistiskens skull
förvandlas från lovande framtid
till fullständigt förstörd 
och infertil mull ...

ps: För information till dem som kanske ej
känner till vad lagen föreskriver ....

... så kan jag berätta för er
att var och en som misstänks för brott
ska anses och behandlas som om den vore oskyldig
intill dess att motsatsen bevisats ...

Det vill säga du ska betraktas som om du  vore oskyldig
intill dess din skuld bevisats i domstolsutslag!






_____________________________________
Ännu lika aktuell som när den publicerades här
tidigare i september 2013