På det stora hela spelar det ingen som helst roll
men när man tittar på svenska, manliga skidåkare
och har Jernberg, Rönnlund, Magnusson, Lundbäck,
Wassberg, Eriksson, Svan, Molund, Södergren, Elofsson
och senaste stjärnan Johan Olsson från min hembygd
SKULTUNA, i tankarna
så undrar man
och när man läser manlig poesi idag
så saknar man precis samma sak:

aggressionen, ilskan, vreden, förbannandet,
de kåta musklerna
den sjujävla, sköna maskuliniteten.

Knullet mot diskbänken
och att samtidigt diska.

Var är den stolta, kåta kuken
som kan spruta skum
över världens eldar ?

Var är den hårda,
mjuka kärleksballen ?

Mannens kärlek...vart tog den vägen
eller
finns den ?