Den sköna sommarnatten,
är återigen här,
efter dagens stekande hetta.

På Jorden sover människorna,
med sina trötta kroppar,
utom några enstaka nattvandrare.

Stjärnorna på himlen svarar inte på syrsornas sång,
stjärnhimlen är väldig och långt borta,
tysta blickar stjärnorna ner.

Nattvandrarens tankar,
syrsornas sång och trädens silhuetter,
stiger upp mot dom tysta stjärnorna.

Alla är vi barn av Vintergatan,
vi blickar upp i den mörka tysta natten,
mot dig vårt urhem.

Så oerhört långt borta är stjärnorna,
högt där uppe på himlavalvet,
men närvarande i våra tankar.

Storslagna vackra stjärnhimmel,
du är urgammal och rofyllt stilla,
ordlös är min vördnad.