... och ensamhetens mörker likaså ...

Nu är förmiddagen
närmare lunch
och vi
ägnar oss åt 
gemensamt vakenliv
på skilda håll
nu rätt långt efteråt ...

Du är på väg mot
och igenom 
normaldygnsrytmen
du vant dig vid
i ditt lite mer 
strukturerade liv ...

Jag borde ha 
ägnat de senaste
timmarna åt
att täcka upp
och fylla lite mer
av allt det sömnbehov
vem som helst
hos mig nog kan se ...

Ska bara läsa 
en text till ...

Ska bara plocka undan
lite till ...

Ska bara ringa till dig
för att få höra din röst
Säga godnatt till dig
och låtsas som om
du när jag lägger på
följer med in i drömmens rike
för att skänka mig 
lite sinnesro 
och
en känsla av tröst ...

När jag äntligen
gjort allt jag bara ska
återstår blott bara
att ta till vara
den lilla energi 
jag ännu har kvar ...

... för att förflytta mig
till kudden
som tillsammans med täcke
och övriga delar av sängen
blott med sin skarpa kontrast
i förhållande till
den extrema frånvaron av din närvaro
tar udden
av själva attraktionen
till den faktiska situationen
och 
understryker själva poängen ...

... med att jag har så svårt
för att krypa ner alldeles ensam
i den där så 
förbannat ödsligt tomma
och övergivna sängen ...

Kanske 
eller
mer troligtvis
finner du som läser
dessa mina rader
mig vara en rätt tjatig individ
som upprepar min saknad
och innerliga längtan
så det mer än räcker
och blir över ...

- Stackars, stackars dig!

Men jag ber ej
för ett ögonblick
om ursäkt för
att jag fortsätter att
i varierande former
upprepa mig ...

- Du kan låta bli
att läsa
och bläddra min sida förbi!

- Jag,
jag får lov att leva 24/7
med allt det jag känner
och upplever
upprepas gång på gång på gång
under hela mitt liv ...

För stunden
är tröttheten lite för stor
för att låta optimismen
och självkänslan inom mig gro ...

Så därför önskar jag dig en fin dag
emedan jag själv låter
de närmaste timmarna i mitt liv få bero ...