ser du nu hur knopparna brister
solen som strålar
och gräset
som kvider för livet
mot ljus

jag lägger mig ner
och känner fukten i gräset
du känner fukten
i mig

djupt i mitt inre
med åtrå och lust
möts du av värme
som välkommen hem

det sveper en vind
och den kyler
men bara händer som smeker
kan röra vid oss

vinden växer sig större
en storm slår sig fram
men hos oss
märks blott bruset
från kött
till hjärtan och vener
och det försiktiga suset
när träd ger efter för vind

marken i resning
drar rötter ur jorden
sliter naturen med frustande kraft

och sveper sen ömt i tystnad
sitt mossgröna täcke om oss

sov litegrann
vila hos mig
runtomkring oss finns inget
men mellan oss allt