har du hört hans steg i trappen
hur han drar sig släpande upp
det verkar som att han bor här
med allt det där han har

han sliter och han kånkar
på väskor och bagage
det ekar i vårt trapphus
när han går upp och sedan ner

vad är det han har med sig
det skrapar, slår och stör
det lugn vi alltid haft här
i vårt trapphus där vi bor

ursäkta mig min herre
kan jag hjälpa dig med nåt
packningen du har där
den verkar mycket tung

han log så smått och tackade
och pekade mot hörnet
ta den där, den är så tung
den har jag burit på så långt

jag tog den uppför trappen
hela vägen upp
och frågade sen vänligt
vad det är han packat med

jaha, det där, sa mannen
och pustade sen ut
du får öppna och se efter
vad som burits vägen hit

så jag öppnade de remmar
som hållit väskan stängd
och lyfte sen på locket
och såg vad som fanns i;

det var sorg och brustet hjärta
det var kval och fel beslut
inuti fanns skuld
och bredvid den låg skam

i väskan fann jag också
en gammal sliten bok
jag öppnade och läste
det enda som fanns skrivet;

tack till dig som burit
och öppnat mitt bagage
tack för bördan du har kånkat
uppför trappen
ur min kropp