Sådant som sparats i arkivet nånstans i bröstet, så nära att det nästan går att andas eller röra vid:

de fyra minuter av tystnad intill ett alldeles stilla sjövatten någonstans i en skog, precis innan hans bil rullade fram över grusvägen
och
hur ljudet skrapade liksom längtan gjort minuterna före

hans hår och hur de grå stänken blir ännu tydligare av direkt solljus som strilar in genom gardiner tänkta att hålla omvärlden utanför

det så smittsamma leendet som tränger in, sprider sig och tar plats i rum och bröst och blodomlopp

snön i luften, och kylan som förlorade varenda försök att kyla eftersom kroppen just varit varm och het och full av allt det liv som ryms inuti en kropp

timmarna på ett café som började försiktigt och slutade med fullkomlig övertygelse om att något alldeles speciellt är på väg att ta form
eller om det redan var påbörjat

allt det där som känns utanpå och inuti
som nog inte riktigt kan uttryckas utan att det förminskas
och
hur allting ändå blir sagt i storm och skalv och taktfasta andetag
naglar mot skinn
och hud som nästan vibrerar

den iskalla luften på ett tak och värmen från hans händer och en kropp jag aldrig känt men är övertygad om att jag behöver
och
jakten mellan två som turas om att vilja jaga

hans silkeslena skjorta under mina händer
och
de vita lakanen under mig medan jag undrar
hur jag förtjänat det här
den här mannen
i det här rummet
i den här snöstormen

när han säger att han vill ha mig
och jag vet
att han menar mig, hela mig och allt det jag är
precis som jag är

att tiden vi haft och de stunder som getts
på något märkligt vis varit hela spektrat från vinter till vår
och solklar sommar
i mitt bröst