de vidsträckta strändernas sand
som envist letar sig in mellan tårna
och saltet som kommer med vinden
och lägger sig mjukt i ditt hår

hur kan det så förtvivlat vackra
förvandlas till ont och fult?

måsarna skriker i himlen
som jag efter dig
med lufttömda lungor
i bröstet som dunkar och slår

minnet förtäljer högt och tydligt
det jag helst vill glömma
din blick som söker
och handen
som släpper taget till sist
och slukas
av vackra förrädiska vågor

det kommer en tid därefter
då år och månader gått
när havet igen bjuder in
och måsarnas skrik blivit sång

då minns jag dig tydligt och klart
sanden som kittlade tårna
och ditt saltstänkta gyllene hår