i ett ögonkast, ur ögonvrån, där havets vågor bryter i skum.

Över, havets gång, där solens strålar dansar på vattnets glittriga yta.

Bortom, misärens norm, där vinden bär doften av framtiden på ett språng.

Drömmer, jag mig bort, till den plats där luften fylls av fåglarnas sång.

Svävar jag mig bort från all misär till detta fjärrans land, där marken doftar av nytt, livets grönska.

Där jag bär mig an, bort från världens ände till det härliga landskapets yttre kant, som tar form.

där bär jag mig an, bort från problemen och besvären med en gnudda hop om liv.

känslan av det är obeskrivbar: hoppet, tanken samt abstrakt logiken sätts igång.
vibreringen i fingertoppen tilltar i sin fulla styrka när jag väl ser allt Ur ett annat perspektiv.

där varje andetag smakar möjligheternas väv.


Här går det att skapa liv.