affärernas musik
vanligen RnB
eller popskval

ett hån mot
all kultur

go och gla'
kexchokla'

det finns folk
som tycker det
är fyndigt, roligt

den där tanketomma
struntviktigheten, att
det ska vara käckt-vanligt
löpande bandet-vackert väder
prat om ingenting och utbytande
av vedertagna plattityder,
ingenting får sticka ut
från vanligheten

från Pripps Blå-reklamen

ekorrhjulets
andestegling
varuhusens
reklamcykler
det vill säga
högtiderna

sägs att man
inte kan flytta
ifrån sina
problem

jodå
det går
alldeles
utmärkt

nu är det så
att vissa orter
är häckningsplatser
för kälkborgare

det är i sig
lika iakttagbart
som trandansen

inre exil
eller flytta

om du inte
råkar vara
kälkborgare
förstås, då förstår
du inte ens vad jag
pratar om, liknöjt
självupptagen i
din överbelånade
lilla småstadsbubbla
har du inte huvud för
eget tänkande, nu
när reklam och
grannskap gjort
det åt dig

tar er på
en minut

det är bara
att avhöra er
verbala förmåga
med karaktär
generisk tomhet
bakom shopping
semester, villa
konsumtion
bensinpriser
och annat
intressant

symptomatiskt
är att ni kallar
ljudfiler böcker,
att ni inte läser
i onödan, att
ni helst av allt
vill följa med
i påbuden
vilka de än
råkar vara

likt plankton
uppslukas ni
av nånting
utan att ni
märker det

carpe diem
brukar ni
säga, eller
att man ska
vara positiv

ibland leker
ni bohemer
eller rebeller
för att det
ger er nån
bra vibe

lek inte med
attribut som inte
är era, som jag hörde en
gammal punkare säga om
nu-metallens fartfräcka
H&M-juveniler som
aldrig mött raggare
med stålrör

överklassbarn
har lika mycket
hos punken att
hämta som konditorn
på diabetesavdelningen

hört människor
som vuxit upp
med tjänstefolk
kalla sig arbetarklass
här i det postmoderna
där alla kan vara
vad som helst, där
Marx ersatts av Genus

carpe diem
brukar ni
säga, eller
att man ska
vara positiv

urberget svarar
streberfebern:

det finns inga titlar
eller löner i världen
som räddar er från
lien när skelettgule
går rond