sänker sig ner över ängen
och solen så många gånger åter, lyfter
fåglarnas vingar inte ens tystnaden

Liljekonvaljerna upp mot himlen sitt vita sken


År av stare duva när örnen lyfter över skogen
snön i tusen äro

Röster

Gömd är smärtan
delarna som brunnit av en hel

Ett hus i ett ingenstans

Utspridd är röken murstenen
ligger begravd


De är så många kroppar
som när träden rör sig


Tusen ligger år i tusental jord