Själviskt så var pandemin en gåva
Minns någon pandemin
Vi minns
Den kan ha räddat oss
Från kollaps
Det va en skänk från ovan
Att låta oss samla ihop
Pussla ihop
Hjärtan
Själ
Känslor
Låta bromsen vara dragen
För fyra år sedan befann vi oss
I en värld som vi kom att lämna
För alltid
Utan att vilja
Och utan att kunna återvända till
Livet har återvänt
Känslorna lever än mer
Men världen vi lever i idag
Är en annan
Hur menar du, frågar många
Det kan ni först förstå den dagen som ni haft
ett krig mot döden
Ibland syns det tydligt
Att deras tro är en annan
I vår värld
Är glömskan nästintill en vän
Social trötthet vår vardag
Det passerar inte en dag
Utan att vi påminns
Känner
Funderar
Förbannar
Stenen finnas alltid i skon
Betydelsen av mycket
Är borta
Men vi lever
Vi älskar