Klagomål
Bär ju även på sin
egen-färgade dialekt

Helt fräckt?

För att ej tala om tungo
-mål som ej är till att be-
gripa,men bli gripen av?

Så be-målar hjärnan ord
Medans tungan den talar
tyst


Och munnen helst i smyg
vill bli kysst,av en prins,
prinsessa som doftar av
mandarin och bär på en
persiko-silkes len hud.

Det man vill och längtar till
kan när det väl blir uppfyllt

påverka en människa men
än mer,det som aldrig blev
av i uppkomna puls-slags
besvikelser

Så en målsättning skall
väl
aldrig bli till ett krav?

Utan mer ett moln att kunna
sväva på i en sinande inställ
-nings värld

Där idealiserade byggnads
-ställningar tornar upp sig

Ständigt

I en samhälls-struktur fylld
av förförisk vilseledande
reklam?


Sån tur då,att även du har ett
skal i din bur som skydd,där
inte allt jämt kan komma
åt dig

För alla bär vi en insekt
inom oss som Kafka med
en insikt om att kunna komma
ut förvandlad i en Metamorfos

I en egen tillhörande före-
ställnings värld

(som det nog var meningen
från början. ..)

Är det,det som egentligen
skapelse-berikande
är livets inre målsättning?