Nånting får mig att vänta och längta.
Nånting som bara är ord.

Men ändå så kraftfullt.
Från dig till mig.
Från ett hjärta till ett annat.

Jag söker dina ord.
Och hoppas att dem aldrig ska utarmas,
för sannerligen har du ett språk.

Mer än många andra talar du med ord.
Och gör dem till dina små änglar.
Som sjunger min dag mer levande.

Det märks att du är en språkkonstnär,
dina brev är aldrig korta eller tråkiga.
Ditt signum är en levande konversation.

Jag är omåttligt glad att du vill skriva till just mig,
dela med dig av dina tankar till mig
och ta tid från ditt pressade schema
för att nedteckna dem där raderna som gör hela skillnanden
-för mig-.

I dag och i morgon,
jag skriver och väntar
och längtar.

Efter svarta ord mot vit bakgrund,
din röstlösa tanke.

I orden finns kemin
och en villkorslös vänskap
som jag hoppas varar över tid.