Mina steg är paranteser,
ivrigt flörtande med asfalten.

Klickljud från sulan som kysser
vattenpussarna regnet kom med.

Jag fokuserar blicken på marken
för att slippa möta ögon.
Vågar inte dras med in i någon.

Inte i dag.

Jag känner rörelser av själar,
flyktiga, essenser av liv.

Kusliga därför att dem är okända.

Spökskepp i dimman.