Du sade, Hon plockade mig på en strandäng.
Med våld och skratt ryckte hon mig ur jord,
så att jag knäcktes och bröts itu.
Hon kallar det blomplockning: jag kallar det mord.

Jag kunde inte mer än att försvara mig:
Men det var ju så kargt och kallt om natten
när himlarymden gömde solen från oss två
Var det så fel att ta dig till värme och aldrig sinande vatten?

Du sade, Jag är en vildblomma
inte född för att leva inomhus i en bukett
Jag behöver huttrandes buga under silverstjärnors glans
för vasvatten kan aldrig göra en styvmorsviol mätt.