Molnmassan är min modermateria,
dis och åska i ett svävande skal.
Jag rör mig där ingen kan fånga mig,
en själslig vind utan tal.

Jag sover i himlens silvriga vagga,
till stormarnas tårfyllda sång.
Jag svävar i blixtarnas upplysta riken,
där den mörka jorden ej når min gång.

Jag är den som flyr genom dimman,
den som aldrig kan bli kvar.
Jag tillhör de vita, drömska vidderna,
och jag är ovädrets arga svar.