Parallella världar.
En som jag bara kan se om om jag tittar med min själ. Då kan jag skönja dimman från skogens andetag, anden bland molnen, dina händer som sträcker sig mot mig, din kärlek från ljuset bland molnen.
Du når mig och jag tar emot dig, tar in dig och andas dig en stund.
Så skingras dimman, anden drar sig tillbaka och skogen blir trädtoppar mot en blå himmel en vanlig kväll i juli. Storlommens rop öppnar mina ögon och jag kan inte längre se dig.
Men jag vet att du finns där och jag vet att du finns här.