Ensam, med mitt minne
möbleras det
vansinnigt, för evigt
i mitt sinne

Mördande, dessa dolda sår
Förgås, lik demoner som gormar
av ung smärta, de ler och de får
sitt barns ondska, det formar

svarta torn
mina djävulska
horn

som

Stilla och sakta, lik tarmar
vrider, förångas
och svider

Hornen som gnids
mot inälvor, kan aldrig
somna till frids

Tankar ger skuld, av köttet de åt
de slår mig, snabbt och
så hårt.

Knivar vill orsaka
pinsamt gråt.