Jag tror inte att ni förstod mig sist...
Vårt uppdrag är att förbättra denna värld.
Kalla mig gärna utopisk och banal,
men vad har vi annars här att göra?
Vi kan inte ge upp,
även om varje uppslag i varje tidning inbjuder till det...
Jag kan inte för dig presentera en package-deal.
En frälsning som ska -för alla människor-
utesluta alla andra tankar om förbättring.
Detta är ingen människa kapabel till.
Många har försökt...
Eller åtminstone retrospektivt tillskrivits det försöket...
Men ingen har lyckats!
Summan av individernas subjektivitet
kan aldrig underkastas EN individs subjektivitet!
Men vi som har makten och förmågan att UTTRYCKA oss i ord,
vi bär ett kolossalt ansvar!
Vi måste söka de högsta idealen (må så vara utopiska)
och försöka bibehålla dem i våra texter.
Låta dem genomsyra våra tankar, våra tungor
och identifiera narcisismens ynka lilla spegel.
Låt oss spräcka denna spegel!
Låt oss med vår makt och våra ord
fatta det mod som krävs för att
åtminstone påpeka det som är förjävligt!
Låt oss tro på att om vi i oss behåller de höga idealen
(hycklare är vi alla,
och leva upp till dem kommer vi aldrig att göra)
kommer de att genomsyra våra tankar,
våra ord och våra handlingar!
Jag hyser en banal tro på det kollektiva medvetandet.
Och det är alla människors ansvar att utveckla och förbättra det genom att efter höga ideal förbättra den egna människlan!
Förbättra, och PÅSTÅ!
Vill du ha levt ett liv utan att ha påstått dina innersta sanningar?
Dina innersta ideal...
Lyssna på dem...
Låt dem genomsyra dina ord och räds aldrig för att yttra dem!
Detta är din plikt!
(Om du besitter formuleringens gåva)
I annat fall, människa,
-såvida du plöjer din åker i ensamhet
eller för dina vardagliga bestyr på annat vis-
sök ditt inre rättesnöre och låt detta
vara riktmärke och ledstjärna
i allt du företar dig.
Och PÅSTÅ dina ideal i alla dina handlingar!