Jag tuggar tuggar tuggar
inte bort min sura min

Jag tuggar bara sönder mina
käkar tänder
Kräks och vänder
mig från ena sidan av en
fosterställning till en annan

Tidens tand sägs läka alla sår
men sår salt i såren Åren
går och jag jag mår som förra våren

Den här skiten är beyond deja vu
Den här skiten är nästan ny
i sin absoluta upprepning

Jag upprepar upprepar repar
sönder det sista av det där
jag sedan länge valt att döda

Ett år två snart tre år

Tiden rasar fort i vakuum
Livet läcker fort i Limbo