Tidigare publicerad här i november 2013.
Vem kan leva förutan ...
... någon som
älskar
bryr sig om
och
tycker om
men som också
ser en som en tillgång
även när man behöver ...
Någon som finns kvar
när alla andra går
Någon som ger
någonting tillbaka
även när de ej
någonting av en kan få ...
Någon som finns
vid ens sida
intill dess allt är över ...
Undrar stilla inom mig
hur människor
som klarar ett sådant liv
förhåller sig till världen
och hur de kommit att få
ett sådant livsperspektiv ...
Jag kan ej leva förutan
någon som behöver mig
Någon jag får
älska
tycka om
och
bry mig om
och som
lika självklart
känner detsamma för mig ...
Stundom känns det
lite grann som om
det är allt fler som
väljer att ta för sig
av allt som bjuds
utan att någonsin
ens tänka tanken på
att den som bjuder
också behöver få ...
Samtidigt kan jag förstå
att det allt mer
kommit att bli så ...
Speciellt när jag betänker
alla dessa individer
vilka skiljer på
sex och kärlek
som två vitt skilda
företeelser
vilka de kan
förlika sig med
att de ej tillsammans
vare sig behöver
eller ens önskar sig att få ...
Själv
kan jag ej
någonsin tänka mig
vare sig
sex utan kärlek
eller
kärlek utan sex
i ljuv förening ...
Kanske det är
ett handikapp jag bär
Eller en utvecklingsfas
som hos mig
drabbats av försening ...
Vet bara att
jag vill få möta
och förbli med dig
som är ämnad för mig ...
Dig med vilken
jag känner
att jag kan
skratta alla mina skratt
och gråta alla mina tårar ...
Dig som liksom mig
inte någonsin
ens tänker tanken på
att vilja någon annan såra ...
Du fattas mig!
Jag saknar dig!