... på riktigt
gäller strikta begränsningar
vad avser
det jag säger Ja till
när du frågar om
vad det än är 
du önskar av mig vill ...

Du som är
för mig ämnad
vet precis
vad jag vill
och hur jag
fungerar till
min natur ...

Eftersom 
vi båda vill
det samma
på det stora hela
behöver jag ej
begränsa dig ...

... till skillnad mot
mina älskade barn
vilka begränsning förutan
skulle passa på
att göra fullständigt
myteri på hela skutan ...

Men de vet idag
att innan 
jag fått en kopp kaffe
och en cigarett
är varje Ja
de får från mig
icke giltigt
på något sätt ...

Lite börjar det nog bli
som så att
jag stundom 
när jag ser dem 
närma sig 
sin självständighet
känner mer 
än blott bara
en aningens nostalgi ...

Ty alla dessa dagar
då mina begränsningar
gällt 
vad avser mina Ja
på när de mig
så där alldeles
förnumstigt strategiskt frågar
om allt det där
de vet att de inte får
när jag är vaken nog
för att deras frågors
fulla innebörd och konsekvenser
helt och hållet förstå ...

... är nu snart
på väg att obevekligt
förvandlas 
från att vara den vardag
som dag för dag
kommer och går förbi ...

... till att bli
någonting 
vilket för all framtid
är förpassat 
till förgången tid
som ej längre mer blir
för att så småningom
hamna i föräldrarskapets
ohjälpligt och tillika 
oåterkalleliga minnesarkiv ...

Men för stunden
kanske jag just därför
försöker ta vara på
varje liten stund
jag ännu mina älsklingar
får avnjuta 
här och nu ...

På ont och gott
i stort och smått ...

Det gör att jag 
den ofrånkomligt
annalkande morgondagen
då de sin egna väg i livet går
försöker ur mitt medvetna förskjuta
så länge jag bara kan och får ...

... även om det ej
är så länge till det går ...