... efter en hel vecka
som jag varit extra snäll ...

Men för vad?
Till vilken nytta?

Ser blott bara
allt för många
som när
de fått vad de vill
och behöver
blir som förbytta ...

Samtidigt jag
inom hela mig vet
att dessa snikna
vilka gör vad som helst
för att få vad de vill ...

... men bara intill
dess att deras eftefrågan
besvaras och leverats
till rätt adress ...

... utgör en minoritet
och att det stora flertalet
har en helt annan mentalitet ...

Det är bara det
att när man befinner sig
i en verklighet
så som den 
jag just nu befinner mig i
är koncentrationen
av denna typ av personer
fokuserad på
sådana som liksom mig
befinner sig i
dessa speciella situationer ...

Och vad jag också vet
är att jag måste påminna mig
om att det är situationen i sig
mer än personen som är mig
vilket gör
att de stundom synes
influera denna min verklighet ...

Ty i annat fall
riskerar jag
att en dag
upptäcka att mitt liv
alltmer styrs av missriktad 
allomfattande bitterhet
istället för 
insikt och därmed åtföljande 
strävan efter att fokusera
på att finna vägen tillbaka
till alla de andra
som defakto är i 
överväldigande majoritet
i såväl min 
som varje annan människas
omgivande faktiska verklighet ...

Tack och lov
har jag tillräckligt många vänner
och bekanta som jag känner
vilka tillräckligt ofta bekräftar
för mig det jag egentligen vet ...

Dessa ljusglimtar
i min tillvaro
är vad som belyser
och visar mig vägen
men som också
ger mig energi
och drivkraft
att fortsätta sträva
mot att återställa
min egen verklighet
så som den var
innan jag 
hamnade i denna fälla ...

Egentligen 
är det rätt lite som jag behöver
för att få kraft nog
till att återställa det mesta
så att det som nu varit 
äntligen är fullständigt över
och någonting jag 
kan förskjuta, glömma
och undangömma
längst bak någonstans
i det förgångnas minnesarkiv ...

... där jag förvarar sånt
som hör till det jag räknar till
de livets trafikolyckor
vilka ej var menade
att inträffa i mitt liv ...

Men just nu i kväll
känner jag en liten oroväckande lust
till att lägga ner 
hela det här konceptet
som i grunden är
en självklar del av mig
vad avser med att vilja
sträva efter att vara en god människa
och att försöka vara och förbli snäll ...

Även om jag vet
att det kanske inte skulle gå så bra
eftersom jag då inte längre 
vore jag ...

Drömmar 
om än orealistiska
och kanske mindre önskvärda
har ju dock alla rätt att ha
så även jag ...