... som gång på gång
utlovade att
du var på väg
men likväl 
inte kom ...

... var det någonting
som dog inom mig ...

Något som sådde ett frö
i något litet
skrymsle och vrå ...

Ett frö
som med tiden
började gro
växa och slå rot ...

Under åren som gick
utan något spår
av positiv utblick ...

... föddes insikten
om att jag var
den vackra tanken
inom dig
vilken gjorde 
det möjligt 
att förbli 
i ditt befintliga liv ...

... så länge som
du fick bekräftelse på
att jag var
ett säkert alternativ
som alltid fanns kvar ...

... för dig
när helst 
du behövde mig ...

Nu spelar det ingen roll
om du kommer eller ej ...

... ty väntan
har nu länge sedan
blivit mer än nog ...

... och all den kärlek
och längtan inom mig
efter ett liv tillsammans 
i ljuvaste förening med dig ...

... minns jag ej längre ens
när den började avta i styrka ...

Vet blott bara
att någonstans på vägen
under dessa väntans tider
förlorade känslan 
jag en gång kände för dig
mina inre tvivels strider ...

... och dog ...

Din vän 
jag evigt förblir
oavsett ...

... men det finns ej
någonting du kan
göra för mig
för att återställa
den tillit 
jag en gång kände för dig ...

Den tillit 
som utgör själva fundamentet
i en relation
med någon som verkligen är
ämnad för mig ...

Jag förblir din vän
men den som är ämnad 
för mig har kommit att bli
någon annan ...

... Vet ej 
ännu säkert vem 
denna någon är
eller kommer att bli
här och nu
eller i framtiden i mitt liv ...

Bara att
det inte kommer att bli du ...

Men oavsett 
allt det 
som inte hände
och all det som skett
finns all den kärlek
jag för dig kände
ömt i minnet bevarad ...

... ty genom 
den tid jag fick med dig
blev min undran över
kärleken i sig
och meningen med livet
besvarad 
inom varje litet
skrymsle och vrå
i hela mig ...

Om än jag 
kommer att gå vidare
mot framtiden
för att söka 
den som får mig 
känna den eftersökta sinnesfriden ...

... som inte är dig ...

... är det inte utan
att jag inom 
hela min själ
och djupt ini mitt hjärta
känner såväl 
en outgrundlig sorg
som en kvardröjande smärta ...

... över att det inte blir du
som är den som är ämnad för mig ...

Men att jag
en dag
skulle kunna glömma dig ...

På den frågan är svaret tveklöst

- Nej!