... låta bli 
att tänka på alla de dig
som obevekligen 
söker min uppmärksamhet
när du får höra
att saker och ting
går bra för mig ...

Inte utan 
att det gör lite ont
när jag ser
var du är
och
vad du nu gör ...

När jag möter dig
och du undviker mig
eftersom du vet
vad du redan 
sedan tidigare
är skyldig mig
för allt det 
du fått till skänks
genom att bara vara
i närheten av mig ...

Tycker kanske
lite synd om mig själv
över den smärta
jag vet att jag
en dag rätt snart
kommer att känna
genomströmma
min själ
och
mitt hjärta ...

... när du 
kommer tillbaka igen
och åter kallar mig
din allra bästa vän ...

Och jag ...

Jag vet
att jag ej
någonsin mer
släpper in dig igen
vare sig 
i mitt liv
eller än mindre
i det som då är mitt hem ...

Önskar så innerligt ändå
att det ej
skulle behöva vara så ...

Men besvikelsen
var gång du återkommit
har allt för väl bekräftat
att alla dessa dig
som genom åren
infekterat 
alla såren
du sonderat
och inspekterat
innan du satt klorna i 
och utnyttjat mig ...

... är sådana personer
jag bör undvika framöver
eftersom alla dessa dig
står för allt det
som är det allra minsta
jag i mitt liv behöver ...

Det som är så svårt
är att skilja alla dessa dig
så att jag ej
blandar ihop de dig
med den dig 
som verkligen är ämnad för mig ...

Ty förutan dig
jag söker finna
spelar framtiden i sig
rätt liten roll för mig ...

... eftersom jag
förutan dig
kommer att ur tiden
fullständigt försvinna ...

Det jag vet
gör att jag 
med absolut säkerhet
kommer att veta
att jag funnit den dig
efter vilken jag så länge
ägnat min tid åt att leta 
är ...

... att du finns här
nästa gång
jag åter drabbas av framgång ...

- Men att du delar den
tillsammans med mig 
och att den inte är någonting
jag serverar dig ...