Liten avskrivningsprocess för att kunna hantera oönskat negativt tillskott av energi som jag fått till mig under morgonen i mitt liv ... i februari 2014 . - idag ser mitt liv annorlunda ut och mitt råd idag är att se till att inte hamna där någonsin igen
Jag är inget offer ...
... och lever ej
i någon form av offerroll
bara för att
jag vägrar acceptera
det jag genomlevt
och det jag varit utsatt för ...
... saker och ting
som systemet ännu tillåter
att de som så gjort
ännu så får fortsätta
att på olika sätt och vis
utsätta mig för
utan att jag får
vare sig stöd eller hjälp
med att förhindra att
de så fort jämt kan göra och gör ...
Hur skulle jag
kunna uppnå
en så kallad
mental acceptans
inför ett pågående övergrepp?
Att lägga skulden
för det som skett
och så ännu sker
på mig som person
istället för att
sätta stopp för
den eller de som
gjort och gör saker och ting
som gör det svårt för mig
att ta mig ur mina aktuella situation ...
... Det är knappast
någon form av professionellt stöd
utan mer ett bekvämt undvikande
av att behöva göra det man kan
och som skulle kunna ge
ett verkligt bidrag till
att jag åter kan få tillbaka
det liv jag haft och så ock nu
anser mig ha rätt till och vill ...
- Men jag får väl finna acceptans
inom mig någonstans
inför insikten om att
de som har möjlighet
och som sett och faktiskt vet
hellre väljer att ge stöd
till en process som
obevekligen kommer att leda
till min död ...
... än till att jag får en chans
att ta mig tillbaka
till en livssituation
som bättre stämmer överens
med vem jag är som person ...
Ty jag tror
att det inom dessa personer
någonstans bor
en liten, liten synnerligen
vettskrämd person
med dåligt samvete ...
... och att det som skrämmer
allra mest är
att de själva varit en del
- medvetet eller omedvetet -
av den process som fört mig
till den situation där jag idag är ...
- Om jag får en chans
att komma tillbaka
och återfår den styrka och energi
jag en gång haft
kommer det förstås ofrånkomligt
att leda till att jag så ock återfår
såväl min trovärdighet
som min inneboende
för stunden förträngda
handlingskraft ...
Ser det inte på något sätt och vis
som någon ursäkt för
det de ej gjort men kunnat göra för mig
men det ger mig en någorlunda
förklaring till varför de vägrat
så konsistent genom åren
att verkligen stötta, bekräfta
och hjälpa till ...
På ett eller annat sätt
kommer jag att fixa det här ändå ...
Men beroende på hur
blir konsekvenserna för
dem som bidragit till situationen
av väsentligt olika natur ...