... att jag lyckats överleva
allt det jag enligt dig överlevt
under det som varit mitt liv ...

Men det du ej
riktigt förmår att förstå
är det här ...

- Visst har jag överlevt
en hel del genom åren ...

- Men inte allt ...

Ty det är en väsentlig skillnad
vad avser att överleva
sjukdom, olyckor och olika
andra allehanda svårigheter
vi möter och eller råkar ut för
under våra liv ...

och ...

... vad avser att återvända
till livet igen
när man redan passerat
den bortre parentesen
vid livets gränslands
yttersta strand ...

Minns några av de dig
som valde att
lämna mig ''ifred''
när jag dig
som allra mest behövde
för att orka med ...

... Allt för att
du inte vågade
vare sig stanna kvar
eller 
som stöd på vägen
följa med ...

Minns att du
när du efter 
tre upp till sex månader
till mig sa
plötsligt
smärtsamt
och oväntat
en dag ...

- Du kan väl höra av dig
när du mår lite bättre
någon dag ...

Vet inte om du idag
bättre förstår
vad det gjorde med mig
när jag fick höra dessa ord
från just dig
jag trodde var någon
som var
min allra bästa vän
och eller
någon som verkligen 
älskade, tyckte om
och brydde sig om mig ...

- Om du läser dessa mina ord
och därigenom förstår
vad du gjorde mot mig ''igår'' ...

... så tror jag du också inser
varför jag dig ej någonsin mer
en inbjudan till mitt liv ger ...

_________________________
Tillkom här i februari 2014
tankar som återkommer stundom
men inte lika ofta ...