All den smärta
sorg
besvikelse
och så mycket annat
som gör ont 
i det vi så hett kämpar för
Livet ...

Även en optimist
med flytväst
och tillika 
hopplös romantiker
och djupt troende 
på den äkta kärleken
som mig själv
kan stundom börja 
tvivla ...

... och känna
hopplösheten
fylla varje litet
skrymsle och vrå
i hela min 
kropp och själ ...

Men när det är
som allra mörkast
och mest hopplöst
så händer det där
oväntade
när jag som allra minst
förväntar mig det ...

Ett leende 
En blick
som värmer min själ
och påminner mig om
allt det vackra
allt det fina
allt kärleken har att ge
även om jag för stunden
kanske inte är
eller förmår mig vilja
vara medveten om det ...

Då känner jag 
känslan
åter gro
växa och slå rot
någonstans inom mig ...

Känslan 
som minner mig
om livets makt och gåva
att i grunden vilja mig väl ...

Men stundom
räcker det inte så långt
som jag behöver och det vill ...

... och då söker jag mig ut
för att finna ännu 
ett leende och en blick
som kan hjälpa mig
att orka våga tro på livet
åtminstone lite till ...