till räven bakom örat  
med en räv bakom örat
reder man sig i alla lägen 

jag såg ned på golvet
det såg ut som ett golv
men så förstod jag stegen
dem de satte mot det som  
visade vilka dem egentligen var...

galoschklaffsande gång så nonchalant
medan hon skrev i journalerna trippade hon
den bakom disken i apoteket smög fram
medan hon hämtade fram medicinerna

och jag förstod skillnaden där och då
att jag tvingats att be om ursäkt för mig
hela tiden tills nu - för hon som smög
då hon sa "de får inte lägga det på dig -  
att dem är underbemannade, de ska tala med sin chef 
för vad menar dem att du ska göra åt det?..."

så förstod jag med sorg i hjärtat att
den vård som jag måstat ha där läkare
måstat vara lyhörd för min sjukdomsbild
bland dessa hade jag som patient varit ivägen

sorgfyllt men med besk ironi sved det inte
det smakade lite sötbeskt faktisk, rätt gott
att vara jag, för att jag stått på mig och fått rätt
hon var nu avskedad och jag lättad, men förvånad  
säker på att ingen annan skulle komma till skada!...

så lyder dagens ord  
stå på dig, ge aldrig upp
låt ingen trampa på dig
res dig kämpa på och detta
skall belöna dig med råge...

dock infann sig en trötthet så total
och själen sved innanför bh-bandet
den hade liksom suttit i kläm en tid

med hopp om en ny läkare, ... ,
men nu avsaknad av förväntningar  
förutom att inget borde vara värre  
- än det varit...

men nog hade jag trott på medmänsklighet  
en gång - men nu kändes det - långt borta