Sårad bedragen och fastklammrad av ord som flöt iväg likt ett hastigt iskallt regn. Lämnad och utan återvändå fann hon det makabert i denna oönskade situation att ändå säga till honom vad hon igentligen kände. Orden trevad och föll ifrån djupet av hennes egen smärta. Kärleken var bränd och skeppet sänkt, men likväl ville hon tala om hur mycket hon älskade honom. Utan ord förstod mannen i hennes liv när ögon mitt emot ville skrika ut den eld som under så många år värmt, men nu härjade henne bort från den enda fasta punkt hon någonsin haft. Smärtan var och är obeskrivligt gömd bakom tårar i den blåsvarta natten. Där änglar barmhärtigt får ta, i det som hos oss människor illa far .....