... och snart på väg
mot skymningstid
obevekligen åter är ...

Och jag 
ännu är vaken
upptagen 
med att tänka på
än den ena
än den andra saken
av väsentlighet ...

... men ej 
av sådan grad
att jag ens 
skulle fundera över
någotdera
om du ändå vore
hos mig här ...

Då fattas du mig
mer än vad ens jag själv
i min vildaste fantasi
skulle kunna föreställa mig ...

Önskar du vore här
så att jag kunde krypa ner
nära tätt intill 
och bara älska 
så där innerligt mycket
med dig ...

Låta världens 
övriga väsentligheter
själva få hålla ordning på sig
utan inblandning av mig ...

Bara få njuta 
av den sinnesfrid
din blotta närvaro
skänker mig ...