Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minns du den gången jag skar ditt liv?

Jag minns den gången du svor åt mig för sista gången och du sa att \"det måste vara jävligt coolt att vara du med dina gröna milda ögon och din oemotståndliga charm och att du är så jävla smart och älskar att lura in sårbara flickor i dina själviska jävla spel och att du ler och säger att vi är allt för dig och hur du sedan skär vårt svala liv med ditt skenbart varma hjärta som bara brinner för chansen att sticka oss i ryggen med kyssar av brustna hjärtan och nedtrampade känslor under ömma smekningar av röda ord som sedan vissnar bort som de blommor du gav mig den kvällen du älskade med mig den natten då du sa att du aldrig skulle använda den där kniven och att Du visst aldrig känt såhär förut och den natten levde jag för första gången och jag vaknade med dig nästa morgon och du sa att du älskade Mig och allt som sedan hände fick Mig att älska dig också och Vi älskade varandra till populärkultur och Du lärde mig vad som hade konstnärligt värde och Du sa att du alltid jämförde vackra ting med Mig och om hur du älskade allt som var Jag och att Du aldrig ägt någon kniv och att det alltid skulle vara Du och Jag, ja du lovade att det alltid skulle vara Vi.\"

Minns du hur jag svarade den gången älskling, att \"vi bara var skuggor för varann så alla de där knivsticken jag gav dig min kära var kärleken som smärtade inom mig som du aldrig ville se och jag ville att du skulle förstå att jag bara ville att du skulle se att jag visst hade slängt kniven men du förstod inte hur jag kunde ha slängt kniven när jag sa att jag aldrig haft någon kniv och jag blev arg och du skrek och du sa att du hatade mig och jag sa att jag bara ville att du skulle förstå att jag älskar dig och du slog med din iskalla hand över min tårdränkta kind och jag tog fram min kniv och jag...

och kom ihåg älskling att det var du som fick mig att göra det hemska jag gjorde mot dig som jag gjorde mot oss och att vi bara var skuggor tack vare dig och att det är du som behöver hjälp inte jag och det är inte jag som blev för hal utan du som blev för sval och jag orkade inte hålla kvar och du behövde hjälp så jag stack dig, ja jag stack dig...

men jag tror att det egentligen var du som stack Mig den gången för varje gång jag ser mig själv i spegeln så ser jag dig bakom mig och då förstår jag att det är du som är kniven, älskling

du är kniven och det är i min rygg den skär.




Fri vers av fadedfromblack
Läst 842 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2006-08-29 17:40



Bookmark and Share


  fakieform
gillar. så in i helvete.
2010-05-18

    vemod
jag är helt fast!
genialisk!
2008-09-13

  soulmate_
Helt fantastiskt.Jag sitter liksom o stirrar mållös framför mig,den röda tråden är obeskrivbart bäst!
2008-09-08

  elinbelin
Gud vilken bra text! Riktigt vacker :)
2008-09-06

    RebeccaW
Underbar text! Så himla bra skrivet, brutalt och vackert samtidigt! Text som man bara måste älska. Tack för skön läsning:)
2008-01-21

  Lulijia
Den bästa dikten gjord av bästa människan :)
2007-09-16

  unhappyvoices
grymt bra
2007-02-25

  ordterroristen
Opsy dasy vilken lång mening det blev.
Fantastico, du briljerar ju mannen.


/osse.
2007-01-03

  ordterroristen
Opsy dasy vilken lång mening det blev.
Fantastico, du briljerar ju mannen.


/osse.
2007-01-03

  MuninWolflady
Fantastisk! Jag ryser...kanonbra alltså!
2006-08-29
  > Nästa text
< Föregående

fadedfromblack
fadedfromblack