I din nakenhet ligger du osynlig
i en pöl på marken
löven viskar i stadens mörker
och dofterna från parkens rosor
blandas
med spritångorna som stiger
ur din tandlösa mun

i en påse ligger ditt liv
i dina ögon
speglas människors förakt

vem gråter
när dina ögon sluts

vem gråter
när den sista dunsten
seglar mot evigheten

vem saknar
ditt sällskap, ditt leende
och din gråt

vem

vem

vem?