Vi kliver över
till den sena perioden,
där har vi kommit ikapp oss själva.
Är tillfreds med existensens korta distans
och njuter av tristessen
istället för att fly från den.

I den sena perioden
kan vi sova middag
och ta en promenad
mot en avgrund så djup
att man tappar all perspektiv.

I den sena perioden
njuter vi av diminuendo,
när allt går sakta
mot en döv natt
är vi glada.

Man blir glad
när man äntligen fått krama om
allt detta som hänt för en kort stund
här på jorden,
som är solens planet
och vårt hem.