I skogens kant, där dimman går, bor fröken Flisa i ett snår.

Hon viskar trollformler till en sten, och rider på en kvast i månens sken.

Med ögon klara, skratt som gnistrar och stövlar fyllda av glittriga kvistar, hon lurar räven, kittlar björnen och bjuder ekorren på smörgåstårta.

Så pillimarisk, fri och rar –
en flicka fast hon vuxen var.
Med sagan som sin bästa vän,
hon leker världen om igen.