... mer än blott stundom
kan liknas vid scen
där man själv
i detta fall jag,
är artisten
i showen om mitt eget liv
emedan alla andra
är de dig som utgör publiken
som betalar för att
få bli underhållna av mig ...

Det jag lärt mig 
genom åren
och 
till slut när
jag tröttnat på
att plåstra om alla sår
som tillkommit
då jag missbedömt
vem som bryr sig om mig
och känt mig sviken ...

... när det egentligen
varit som så
att jag valt att inte vilja se
skillnaden på 
den som verkligen bryr sig om
och den övriga betalande publiken ...

Idag lyssnar jag 
på vad min intuition 
försöker säga till  mig
när jag står på mitt livs scen
och blickar ut över publiken
i hopp om att finna just dig
som är ämnad för mig ...

- Nu vet jag att
bättre förmå mig själv
till att skilja på
den dig
som kommer till mig
för att du tycker om musiken ...

... och ...

... den dig 
som lyssnar också till mig
och det jag söker förmedla
av mig själv till dig  ...

Det gör det lättare
att finna acceptans
inom mig själv
inför och för mig själv
och den relation
jag har utifrån min scen
genom min kommunikation
med alla de dig
som följer mig i publiken ...

Även om det på sätt och vis
är svårt att ens vilja förstå
att allt har sitt pris
om man det man allra mest
och innerligast önskar
ska kunna få en chans 
till att också uppnå ...

Nu som då!

Men min intuition
har genom åren
utvecklats synnerligen väl
och den litar jag helt och fullt på ...

... då jag vet att den
bevakar och söker få mig till
att se och förstå 
vad det är av allt jag vill
som också uppfyller
det min kropp och själ
behöver för att fylla sina begär ...

Något som är en grundförutsättning
för att jag ska kunna få
fortsätta vara och förbli
den jag vill få vara och så ock ännu är ...