Tänk att få vakna bredvid din varma kropp. Vakna till nyhetsmorgon och nya bombdåd och en gevalia som antar en besk ton. Ditt leende får mig att glömma. Den lilla flickans tårade ögon i centrala Gaza. Påklädd nu men missnöjd över spegelbildens orättvisa. Springer till bussen, sen som vanligt.

Känner mig jagad.

Inte av barnsoldater med laddade vapen, men så är jag ju inte FN soldat heller.

Fan vad jag hatar måndagar.

Solen gassar på mig under lunchen och gör mig svettig. I tidningen läser jag om kvinnor som går milslånga sträckor för färskt vatten varje morgon. Det onda samvetet gnager mig när jag skruvar upp korken på en flaska Evian. Dagen blir till kväll och i den bästa av världar kryper jag ner under svindyra egyptiska lakan bara för att mötas av din kärlek.

Gråter inombords när jag tyst frågar om mitt bidrag till Rädda Barnen gör någon verklig skillnad. Du drar mig intill dig, kysser min varma kind och säger "sov nu". Mitt alarm ringer 06.59.

Lagom till nyhetsmorgon.