... man en gång älskat
och tyckt så innerligt 
mycket om ...

- Att den ej 
längre är välkommen
tillbaka efter alla dessa år ... ?

- Ty även om den försökte
och så säkert ännu gör
så gott den bara förmår ...

... så lever minnet 
stundom kvar
som vore det igår ...

Minnet av
all den samlade
sveda
värk och smärta
den lämnade kvar
i mitt hjärta
tillsammans med
alla de nu mer förträngda
alltjämt infekterade sår ...

Men trots att jag förstår
och allt jag kan känna inom
är empati och sympati ...

... kan jag ej 
någonsin igen
tänka mig
hon och jag
som ett vi ...

Lika lite
då som nu
som i någon
ens tänkbar framtid ...