Det svajar här i låren

och svindlar i min hjärna

Du reser mig med håren

men faller ingen stjärna

Det håller oss i händer

och vrider våra armar

Jag cyklar rakt, i sänder

styr genom moln och karmar

Det skvätter upp mot knäna

och regnar tätt i njuren

Kom klättra med mig, väna!

smått omöjligt för djuren?

Det jamar i ditt hjärta

och snöar snart på pälsen

Vi följer våra stjärtar

till bortglömd stad längs rälsen

Det darrar i ditt sköte

sekunder som blir timmar

Jag stiger dig till mötes

mens lyktor hängs och dimmar

Det sprudlar snabbt ur strupen

fast låser sig i magen

Nåt skimrar där från djupen

mens prästen prövar kragen

[....fullbordas framöver två strofer till....]