... är inte blott
en filosofiskt intressant
fråga värd att få besvarad ...

En del 
ägnar livet åt
att söka svar på 
hur de ska leva
för att hamna ''rätt''
senare efteråt ...

En del
lever livet
här och nu
som om morgondagen
ej ens existerar i deras
icke-ännu-tänkta framtidsplaner ...

Andra söker mening
och innebörd i det liv
de lever från dag till dag
men söker utveckla förutsättningar
för något mer än blott
en närmast kommande morgondag ...

Sedan finns de 
alla dessa individer
vilka på grund av
allehanda skäl och erfarenheter
från tidigare i livet
ägnar all sin tid
åt att vara livrädda för
att ens leva det liv de ännu har kvar ...

Finns säker många fler varianter
på hur människor väljer
att fokusera på livet
så väl efter som före döden ...

Men när jag efter 
ett antal år i gränslandet
mitt emellan
där livet är 
så som det alltid i gränslandet är
som allra mest intensivt
och man befinner sig
mitt i allt som flimrar förbi
utan hänsyn eller ens möjlighet
till att vare sig se eller känna skillnad
på det som händer här och nu
och det som hör till förgången tid ...

- Det får mig att fundera 
något lite mer
än vad jag kanske gjort förut ...

... Vad är det som gör
att så få som ännu har 
så mycket tid att leva kvar
verkligen tar vara på 
det liv de faktiskt har?

Kanske gränslandet
färgat mitt liv
lite väl mycket
under något mer
än blott lite för lång tid ...

... men jag tror på
och håller stenhårt fast vid
att jag vill stanna kvar 
och få uppleva mer 
av detta liv
innan jag går vidare 
till kommande
efterföljande alternativ ...

- Men känner inom
varje litet skrymsle och vrå
inom hela mig
då som nu
att det som jag saknar
allra mest
såväl när jag somnar
som när jag vaknar
det är du
som är den dig
som är ämnad för mig ...

Ty tillsammans med dig
är livet 
en revolverande 
never-ending-story ...

... Något jag redan smakat på
mer än en gång i mitt liv
och som jag  just däför
lever för att åter
mer än blott smaka få ...

- Önskar blott att du 
till mig kommer 
innan jag ej längre kan
själv få välja 
om jag ska stanna kvar
eller om jag måste vidare gå ...