Jag har stångat mig blodig, jag har vänt mig ut och in.
Jag har gått de 100 milen, för att få vara din.

Klamrat fast vid alla löften, sträckt på varje gummiband,
i ord som var grundat, i alltför lösan sand.

I flera år jag väntat, mot ett förlovat land.
När dörren stod där öppen, drog du ändå ur din hand.

Jag älskat in i döden, och gav dig allt jag har.
Fast vi aldrig tappat glöden, en spillra blott är kvar.

Ur askan växer livet, där står jag nu till slut.
Jag gick de hundra milen, men jag går vägen ut.