Det var på andra försöket som hon nådde

Jag sa, som vanligt, att jag inte hade tid
du svarade att tid är som en katt som purrar, den är
för evigt
Jag ryckte på axlarna och tänkte att nånstans kanske
du ändå hade rätt, men jag avskyr att erkänna att jag
skulle ha fel, så jag böjde teskeden i en cirkulär form
och lät bli att svara på dina sms.
Det var då.
Jag minns dig än och hur du alltid sa att du gillade sånna
som mig, aldrig mig, men sånna som mig
Jag brukade studera blåmärkena på mina knän och ångra
att jag aldrig gav dig en chans,
men så var det ju det där med att du hatade oliver.
Flera år senare insåg jag att det var Oliver, som var grunden
till ditt hat. Själv förstod jag aldrig varför en pastabagare
kunde uppbringa denna brand.
Imorse ringde du och jag lät mobilen ligga kvar i min hand
som ett bokmärke i boken vi aldrig skrev