... för att man 
alltför länge
för sin sinnesfrid
älskat, glömt och förlåtit
och inga tårar längre finns kvar ...

... blir frånvaron av tårar
något som gör det svårt ....

- Inte blott bara
att vare sig se eller förstå
det som pågår
inom varje litet skrymsle och vrå ...

... utan även att klara av
att fokusera synen
på det som pågår och sker
runt omkring utanpå ...

- När natten infaller
och mörkret får ensamheten
att alltför starkt tränga sig på
söker jag minska smärtan
genom att skylla på
den strålningsnivå
jag utsattes för 
vilken gör att jag ännu
kan känna det jag känner
nu som då ...

Men för varje kväll
som nattens mörker faller på
jag alltmer inser och förstår
hur förbannat mycket
du som är den dig
som är ämnad för mig
fattas mig ...

... lite mer  idag 
jämfört med igår
men så ock hur mycket mer
du kommer att fattas mig  
när jag imorgon åter 
känner din närvarande frånvaro
redan när skymningen varslar
om kvällen när nattens mörker
åter faller på ...

____________________________________
Publicerades här i augusti 2014 och utlovades i
ingressen att ej bli återpublicerad ... Men 11 år 
i arkivet ger anledning att bryta löftet - Känns ok för mig!