... Dagar där
sorgen lägger sig
som en våt kall filt över livet ...
En sorg inför
den samlade insikten
Insikten om hur mycket
man tror sig ha tagit till sig
tagit vara på
och värnat om
under åren som gått
från nu till då ...
Insikten om
hur mycket man likväl
trots och oavsett sammanhang,
tidigare erfarenheter och insikter
kommit att ta alltför mycket för givet ...
Omtanke, kärlek och omsorg
må ha varit fundament
för konstruktionen
av de murar
man sten för sten
byggt upp under livet
och som någonstans på vägen
från den inbjudande
och välkomnande grundtanken
kommit att omvandlas över tid
till en alltmer förslutande
skyddande och ogenomtränglig borg ...
... En borg
vars ursprungliga öppenhet
förslutits
och vars murar
genomdränkts av
alla skyfall och spridda skurar
av de tårar som fällts genom åren
såväl på grund av smärtan
av de infekterade oläkta såren
i själ och kärlekslängtande hjärtan
som av sorg ...
Sorg
över allt och alla
som gått förlorade på vägen
från då till nu ...
För min egen del
är sorgen i sig
något som
allra mest handlar om dig ...
Den dig som är ämnad för mig
så som jag jämväl är ämnad för dig ...
Den dig vars närvarande frånvaro
för mig är i det närmaste outhärdlig
då jag så innerligt mycket mer än någonsin förut
behöver dig här och nu ...
... liksom inför all framtid
resten av mitt liv ...
Man säger ofta
att all förändring
börjar med att man tar tag i
och tänker om inom sig själv ...
... och att det är ett arbete
man behöver börja med
för att få till den förändring
man så hett önskar
redan från med här och nu ...
För mig är det
och har så varit under hela mitt liv
en absolut självklarhet
att det fungerar så ...
Men just nu fattas du mig
och det är just detta faktum
som gräver djupa hål
i varje lite skrymsle och vrå
inom hela mig ...
Behöver dig
kanske mer än vad jag själv
ens förmår att fullt ut förstå ...
Då som nu ...
Känslan som fyller mig
är att det jag allra helst önskar
att kunna få känna och uttrycka
någon gång väldigt snart
är
att min framtid började
från och med du ...