Två tabletter Alvedon och en ångestdämpande. Ett knäckebröd, fem klunkar kallt kaffe. Vem bryr sig, föda som föda.
Sjunker ner på golvet, tårarna väller igenom min spruckna barriär.
Tar mig samman, andas med struktur;
ett - två - tre - fyra.

Önskar du vill lyssna; orkar inte med all emotionell utmattning.
Hör vad jag känner.
Hjälp! Håll ihop mig.
Suddas alldeles bort i kanterna. Rinner iväg från mig själv.
Drunknar i mina egna pölar.

Omklädningsrum, skor på hyllor i långa led, organiserat detta kaos.
Längre in; halvnakna kroppar, urvridna baddräkter, en hårfönsblåst fördriver det våta ur ett hår. Handduksmattor på golv.
Duschtvålsdoft. Avokado, kokos, vanilj; dofternas syntetiska konditori.
Vinterbleka kroppar, håriga ben, rakade vulvor. Tatuerade, anorektiska, valkiga.
Klordimman förenar oss en stund.

Ett andetag, ser dig i ögonen.
Öppnar min mun, ska berätta; jag läcker sönder. Din mun hinner före, pratar om din snygga dejt, bubbel och ost. Han den ende, du är kär. Euforisk röst tystar effektivt min vilja att berätta, förintar min existens.
Mina outtalade ord dränks av dina.

Simmar i vatten längd efter längd, fötter mot kanten, skjuter ifrån.
Låter mig flyta, bäras en stund, men inte av dig. Monotonin tar över.
Andetag in.
Andetag ut.
Armar och ben synkront. Fjorton eller femton;
är det viktigt att räkna?

Tårar försvinner i en bassäng, salt blir klor, tårar försvinner; osynligt obemärkta. Lika löser lika.
Men.
Vatten förenar ingenting utan separerar. Solitära, inkapslade kroppar med hydrofoba membran.

Duschen, krångla av en baddräkt, fan, klibbigt, sitter fast.
Du pladdrar om charkbricka, kyssen och förbannad lycka. Era förälskade meddelanden; jag mår illa.

Känner; slemmig hinna på golvet, fötter som nästan halkar.
Fantiserar; falla, krossas, hårt, spräcka skallen på klinkersen.
Balanserar: håller fast, står upp.

Kvävd av stank; din dyra parfym fastnar i mitt svalg.
Vill slå dig; hårt med min hårborste, tysta dig med mina skitiga trosor i din mun. (Gör det inte, det får man inte.)

Lyssna på mig en stund!
Stirrar; dina läppar rör sig.
Prat; innehållslöst.
Mening efter mening, bassänglängd efter bassänglängd.
Monotonin igen.
Flytande ord och längder.
Arton kanske nitton;
orkar inte räkna.

En snabb kram.
Hejdå.
Vad mysigt att ses. (Nej knappast.)
Trevligt. (Inte alls!)
Absolut. (Helst inte!)
Detta gör vi om. (Så fan heller!)

Ensam kvar; skrynklig, macererad, läckande hud. Mitt leende; en ångestgrimas.
Osynlig, med luddiga kanter, panikslaget inre.
Hem till golv, ångestdämpande och oräkneliga pölar av tårar.
Tillintetgjord; alla dina meningslösa ord.
Tjugofyra eller flera tusen;
orkar varken räkna eller bry mig.