Klinkersen så hårt mot mina knän och en doft av urin, vad i helvete gick fel? Och du, du, höll så ömt mitt hår. Nyss var det perfekt sprayat och fixat, nu är det snarast i testar av kallsvett och kräk. Vi hade dansat och blandat en drink, virvlat i tonårig berusning i vår naiva kamp att höra till.
För dig verkar allt gå så lätt, för mig mest en fasad av foundation och fillers. Mina snabba repliker och ständiga skratt förvillar er och skyddar min inre demon. Jag svarar på mess och är alltid på väg, flirtar på bussen och knullar på dass. En drink, kokain, yes baby vi kör! Vi mot världen i armkrok, sjunger för högt och äger en trottoar. Demonen håller käften en stund, jag klarar det här!
Men ångest och dans byter plats på repeat. Snälla håll käften ikväll din jävla demon. Drinkar och droger tar över totalt, jag kan inte hindra det längre. Mina spyor kommer i krampande intervall; ris, varför i helvete åt jag ris, upp i min näsa, ut ur min mun, ner med ett plask. Min demon, som nu jublande vrålar, tar över mitt skratt, kväver mig själv med min rädsla, vem blir jag nu? Foundation på en genomskinlig blus och din hand på min rygg. Du fuktar ett papper, torkar min kind och min haka. Frågar är jag okej, jag är alltid okej. Du ler lite tappert såklart, men jag ser att du ser allt av det som du fattar.
En bit demon blandas med ris och tomat, ackompanjerat av musik och skratt från en fest. Jag vill låta demonen dra ner mig på golvet, låta mig vila en stund, kinden på den glaserade kylan av klinker, känna trygghet i det hårda och kalla. Men du, du står fortfarande kvar med din hand, kom vi går hem. Pasta med riven ost och en kopp te, det är så vi får demoner att tiga en stund. Jag älskar dig, älskade vän, med dig får min foundation krackelera i sin egen frekvens.