Ligger under täcket,
ihopslingrad med mig själv och mina tår.
Hunden en bit bort, ändå nära, vi har koll på varandra.
Han har troligen somnat, jag bara nästan.
Klockan är, som alltid, för sent.
Allt enligt oönskad rutin.

Otroligt mycket ska pysslas och göras
innan sängen och sömnen.
Plocka undan här, och också där.
Hundrunda där varje stolpe förvandlas
till en Canis signalmast.
Urinmolekyler levereras, pee-mail ska läsas,
transkriberas och skrivas.
Borsta sextioåtta gemensamma tänder.
Det tar sin lilla stund.

Vaggade av gemensam andningsfrekvens.
Päls lite luddig och sval
när jag stryker hans rumpa.
Han älskar det inte,
acceptans inom rimliga gränser.
Sveps längre bort, mot ett Drömmarnas land.

Slits brutalt till medvetenhet
av ett anrop i mörkret.
Älskade Dotters namn på en skärm. Livet har hänt.
Katastrofläge aktiverat.
Habituell rädsla och ångest flyttar in.
Min mage, Krampar.
Min hjärna, Noradrenalin flödar.
Mitt hjärta, Bultar som fan.


Svarar förenklat brutalt med panik:
”Vad har hänt?”
Inget svar.

Jag hör ljud och rabalder.
Någon skriker. Skräcken total.
Står naken på golvet.
Säger ditt namn i panik.
”Älskling, vad har hänt?” Min instinkt är redan i bilen.
Hitta! Rädda! Hjälpa!

Hunden står i givakt mitt på golvet,
han känner min oros aura och doft.
Nosfångst är hundars gebit.
Jag pratar förtvivlat med en kaostelefon.

Tittar frågande på hunden.
Vad i helvete gör vi nu?
Som en detektiv analyserar och lyssnar;
fortfarande skrik och tumult,
för anteckningar mentalt.

Musik tar sig igenom
tjocka klibbet av adrenalin, in i mitt förstånd.
Du dansar, ägnar mig inte en tanke.
Allt är bra och du är glad.
Tittar på hunden, säger att allt är okej.
Så han vet.

Snurrar ihop oss igen med
föräldraskapets bittra bismak på min tunga;
precis allt kan ske om jag blundar en sekund.

Memento vivere.
Livet ska levas,
annars är vi levande döda.
Du står kvar, också när mina ögon är slutna.
Jag älskar dig så, förbannade unge.

Smeker en pälsmjuk Aslan,
ersätter adrenalin med oxytocin.
Somnar nos emot hand, som kringlor i en pappask.
Drömmer mig hem till Narnia
med mina älskades fötter och tassar,
varsamt smygande runt i mitt hjärta.