Språket stör vad jag vill säga.

Ko. Hage.

Ko, det är ett ord.
Hage är ett annat.

Lyssnar in,


allt känns så inhägnat.

Ord stampar mot staketet.

Grindarna tiger.

Formar läpparna, tror
jag tappat mina vokaler.


Tre jästa damer i gräset där.

Sen knallen, regnet
luften efter.

Något som blev skingrat.


Idisslande dankar granskar
min strupes tunna färist -

Face-off.

Du grunna Homo Sapiens
utpå våra ängar

- Ta din tunga och gå!


Jag stirrar tillbaka på min dikt.

Ko. Hage.

Det räcker nog med de två.